Vad gör man när det är påskafton och man är ensam i en lite halvt främmande stad och bredbandet strular och man är trött på att läsa böcker? (Det är tredje gången jag läser “American Wife”, och jag känner mig tvungen att dra ut lite på de sista sidorna eftersom jag bara har Anne Taylor kvar att läsa när den är slut.)
Japp, jag tror jag hörde svaret därborta! MAN ÄTER NACHOS.
En gång i tiden kunde jag kontrollera mitt nachosätande så pass att jag bara åt en skål åt gången. Då hade jag, vad heter det, ett liv.
Nu råkade jag äta nästan hela påsen, vilket jag kan skämmas lite över så här i efterhand.
Men det var gott medan det varade.
Vi snackade på jobbet om det här att varje svensk högtid firas med sill och köttbullar. Så även påsk. Jag kan tycka att det är lite tråkigt. Tänk om man skulle byta ut köttbullarna mot nachos? Då skulle även barnfamiljerna få chansen att känna sig som deprimerade ungkarlar med golvet täckt av smutstvätt och Platsbanken som startsida. Vilken ökad förståelse vi skulle få för varandra, allesammans.
Nachos – snäppet bättre än alkoholism
Lisa
